Min vän Ulf Wahlberg är ett stort fan av Mary Wilson och har i många år följt henne och gruppen The Supremes, så vem passar inte bättre att skriva lite om bråket och historian.
Ulf köper dessutom alla skivor han kommer över, men även på aktioner världen över hittar han rariteter så som den oöppnade TV-tidning ovan från 1965 där det står småsaker om Mary som kan vara kul att veta. Ulf samlar på allt som har med dem att göra så har du något kul så skicka ett mail till Ulf på ulfwahlberg@swipnet.se eller till min hostmaster: mattias@dahlqvistdesign.se

Men nu ska inte jag skriva mer på denna sidan, utan nu får Ulf berätta;

SUPREMES -

Tack snälla Babsan för att jag får ”låna” lite minne (inte ditt tack och lov - utan datorns) och berätta lite om Supremes. Alla pratar väl bara om ”återföreningen” just nu, och det är nog något som alla Supremes fans sett fram mot under alla år som gått sedan Diana Ross lämnade gruppen 1970. Just det Diana Ross lämnade gruppen....Mary Wilson stannade kvar , hon höll ihop gruppen till 1977. Efter detta har Mary ALLTID värnat om gruppen och namnet SUPREMES, enligt min mening är Mary - THE Supreme (ungefär som Zarah blev DIE Leander).

Allt började dock i Detroit i slutet av 50 talet. När man läser poplitteratur låter det som om alla ungdomar stod i alla gathörn och sjöng........det kanske var så, vad vet jag? Hur som helst så blev Mary Wilson och Florenece Ballard bästisar i skolan. De bestämde sig också för att börja sjunga i en grupp. Deras kompis Betty McGlown hängde på. Nu var det bara så att de flesta grupperna bestod av 4 personer. What to do? En kompis föreslog den nyinflyttade Diane Ross och så blev det. Det fanns en killgrupp i samma område som kallades the Primes (senare The Temptations) så namnet blev helt självklart The Primettes. Året var 1959. Man sjöng på olika lokala fester och danser, Betty tröttnade och bildade familj och blev Betty Travis.

En annan tjej, Barbara Martin tillfrågades och man var åter 4 i gruppen. Och det var 4 tjejer som en dag klev in på det nybildade svarta skivbolaget Hitsville USA - Motown - och sökte jobb. Då Mary och Diane var 14 år och Flo var 15 så ombads man avsluta skolan och komma tillbaka. Tjejerna fortsatte dock att komma tillbaka till huset på West Grand Boulevard varje dag efter skolan. De fick hoppa in på några inspelningar och köra, klappa händer o s v.

I december 1960 fick tjejerna spela in en singel I want a guy / Never again, med Diane som lead på båda låtarna. I januari 1961 kallades tjejerna in till bolags direktören Berry Gordy Jr. Han sa att om ett kontrakt skulle skrivas så var ett namnbyte på gruppen nödvändigt. Tjejerna började snabbt fundera trots att de var nöjda med namnet de hade. 15 januari 1961 satt de 4 tjejerna med sina mammor inne hos Mr Gordy igen för att skriva under skivkontraktet......och namnet.....inget var bestämt än.....men Flo som hade listan med de olika förslagen bestämde att vi tar The Supremes.

Låtar spelades in några gavs ut men åtskilliga ligger kvar outgivna i Motowns arkiv. Singeln Buttered Popcorn med Flo som lead gick inte heller nåt vidare.

Hösten 1963 skrev låtteamet Holland-Dozier-Holland (H-D-H) When the lovelight starts shining through his eyes som gick upp på de amerikanska hitlistornas 23:e plats.........och n

Nu trodde tjejerna att man var på rätt väg.De andra artisterna hade ju fått list ettor och miljonsäljare och framför allt av denna låtskrivartrio. Men ingen succé visade sig.

Tidigt på året 1964 fick the Marvelettes (Please Mr Postman , ni vet?) en låt av denna trio. Med de tuffare tjejerna i Marvelettes som hade en hel del listframgångar tackade nej till denna fjantiga tonårslåt. H-D-H sa då åt the Supremes att detta skulle bli deras nästa singel, låten spelades in med Diana som lead och alla 3 tjejerna var deppade över att ha fått denna barnsliga låt som andra tackat nej till. Med en text som bara upprepade sig.....baby, baby, baby........where did our love go ? Samma vår ville den stora TV stjärnan Dick Clark ut på turné med sitt populära TV program - American Bandstand . Han ville ha med några av de stora Motown artisterna och det gick bra om han tog med the Supremes också, sa Berry Gordy. Tveksamt tackade Dick Clark ja till denna utpressning, men ok, han fick en grupp för ingenting att fylla ut med.
Det vanliga på den tiden var att den grupp som var minst känd eller med minst hit låtar startade föreställningen och de stora toppnamnen avslutade föreställningarna med alla sina hits. Så the Supremes öppnade med några av sina låtar och blev inte speciellt varmt mottagna.
Under tiden turnén pågick så släppte Motown i juni ut singeln "Where did our love go?"........och vartefter som turneen fortgick så var det the Supremes som blev dragplåstret för att slutligen i augusti ligga etta med låten på de amerikanska hitlistorna. Den första miljonsäljaren hade äntligen kommit. Och Dick Clark hade fått USA´s populäraste grupp på sin turné för - ingenting.

Nu gick skivpressarna varma och inspelningstakten för the Supremes var hög.
"Baby love" , släpptes i september återigen en list etta,
"Come see about me" släpptes i oktober återigen en listetta
i februari 1965 släpptes den 4:e listettan "Stop! In the name of love" och i april samma år släpptes den 5:e list ettan "Back in my arms again".
Och än idag är det ingen artist som lyckats med att få 5 singlar i rad att placera sig på de amerikanska listorna. Listettorna fortsatte att komma, "I hear a symphony", "You can´t hurry love", "You keep me hangin´on", "Love is here and now you´re gone", "The happening" framgångsrika LP album,TV shower varje vecka, filmer, reklam, större och bättre clubar att uppträda på, världsturneer - det går att göra listor på allt som the Supremes gjorde under dessa år.

1967 byttes Florence Ballard ut mot Cindy Birdsong. Spekulationerna är många om varför och svaren likaså. Samtidigt byttes gruppens namn till Diana Ross and the Supremes. Florence Ballard avled 1976 efter en hjärtattack.
Mycket var i rullning, tiderna förändrades, låtskrivarna H-D-H lämnade Motown under vredesmod, hitsen för the Supremes började sina. Mycket kan bero på att en studio kör hyrdes in för att backa upp Diana på inspelningarna så på de senare inspelningarna medverkade inte Mary och Cindy.Det ryktades om en solokarriär för Diana. En ny list etta kom 1968 - "Love child" och slutligen i oktober 1969 när "Someday we´ll be together" gick upp på listornas första plats släpptes nyheten om att Diana Ross skulle bli soloartist och att Supremes skulle fortsätta som trio. 14 januari 1970 hade gruppen med Diana Ross sin avskedsföreställning på Frontier Hotel , ett av Las Vegas många lyxhotell.
Man hade då lyckats med 12 # 1 placeringar och 25 bra säljande album.

Jean Terrell kom in som ny lead och hitsen fortsatte för gruppen. Fram till 1977 byttes medlemmarna några gånger - Scherrie Payne, Lynda Lawrence, Susaye Greene är namn på de som kommit och gått fram till den slutliga upplösningen i London 1977. Men åtskilliga hits släpptes under åren, Up the ladder to the roof, Nathan Jones, Stoned love, Everybody´s got the right to love, Floy Joy, Bad Weather, I´m gonna let my heart do the walking, You´re my driving wheel .....för att nämna några. 12 album skulle det också bli.

Dianas solokarriär startade inte med dunder och brak som Motown hade trott. Till premiären såldes inte mycket biljetter, Berry Gordy gick runt på stan och rev dollar sedlar i 2 delar och sa till folk som han gav den ena halvan av sedeln : Om ni kommer ikväll till premiären så får ni den andra halvan...........det blev fullt och hitsen kom så småningom.

Men detta knep att fylla lokalen kanske inte var riktigt aktuellt under den floppartade Return to Love Tour som gick av stapeln i USA sommaren 2000, då Diana Ross ville kliva in i namnet Supremes igen. Ryktena kom igång tidigt och planer smiddes när allt var så gott som klart tillfrågades Mary Wilson och Cindy Birdsong (numera frikyrkopastor) av arrangörerna om de ville hänga på. Till ett underbud då de fick höra vad Diana erbjudits. ($ 3 000 000 mot $ 15 000000) Till slut var det faktiskt inte pengarna som avgjorde. Mary tvekade, då hon ansåg att hon var en av grundarna till gruppen och den som hållit gruppen vid liv och kämpat för namnet mot alla ”fake-groups” under åren. Hon ansåg att hon borde fått vara med i planeringen på ett tidigare stadium. Varken Mary eller Cindy tillfrågades nåt mer.
Diana hyrde istället in Scherrie och Lynda som varit med i gruppen under 70 talet och namnet på turneen byttes från Reunion Tour till Return to love tour.
Storslagna arenor bokades och biljett priserna blev skyhöga och fansen (ja Supremes fansen) svek och efter att 1 av 2 bokade kvällar på Madison Square Garden i New York ställdes in så lades resten av turneen ner. Kritiken hade varit ganska så ljum från den amerikanska pressen. Den största skulden lades på Dianas axlar - varför är inte Mary med ? Var är värmen, var är känslan?

Jag vet att Mary kommer att fortsätta hålla namnet högt och kämpa för dess fortsatta existens.Gruppen har fått alla tänkbar utmärkelser under åren och egen stjärna på Hollywood walk of fame, finns med i Rock and Roll Hall of Fame. Mary är inte den som ger upp i första taget, trots motgångar under åren. Hon studerar idag på högskola i New York, jobbar mer än nånsin har medverkat i 3 off Broadway föreställningar, släppt 2 CD och några singlar, skrivit 2(3) best-sellers om sina år med The Supremes. Hon kommer att ta hand om allt som hon lovade Florence , då Florence begravdes : Don´t worry, Flo - I´ll take care of it - we are terrific.

Marys hemsida http://www.marywilson.com

Mary Wilson International Fan Club
P.O. Box 451
Lake Zurich IL 60047 USA

Diana Ross Fan club sida

Bra skivförsäljare http://www.soulsearchingplus.co.uk/

Många bra skivor med Supremes finns naturligtvis på CD. MEN köp BOXEN THE SUPREMES som finns att köpa from 29 augusti 2000. Den innehåller allt plus lite till. De första 25000 boxarna innehåller dessutom en bonus CD med outgivet live material.*