tyckte om min insats i "La cage aux folles"! Musikalkomedin
La Cage aux folles är en storslagen upplevelse där kärlek,
värme och humor genomstrålar varje minut. Så skrev Charlotte
Eriksson i Östran efter premiären den 13 nov förra
året. Vilket drag när Babsan spelar La Cage aux Folles.
Lars-Åke Wilhelmsson ger inte bara prov på sina dansanta talanger
utan även en njutbar sångröst och stor begåving
inom det agerande området. I vissa nummer lyser Babsan igenom vilket
bara ger extra krydda år föreställningen som är en
njutning för både öga, öra och skrattmuskulatur
|
Kören
har lagt på bakgrunden så vi kan i vissa nummer "fuska"
lite med sången då man inte orkar sjunga för all dans och
koreografi! Tack för det, det underlättar. Längst till vänster ser du min sånglärarinna Lotta som förutom att hon sjunger själv dessutom hjälper mig och min sköra stämma som går för högvarv då jag ska försöka höras då min "man" Anders och jag ska framföra duetter. Svårt för en gammal transa att matcha en operasångare av Anders kaliber. Men vänta bara, han skall nog så både se och höra! Sara prästfru (med hårband) hon drar ut mej varje lördag på dåligheter i Växjö, det tackar jag för! Musiken låter bättre än Broadway orginalet! |
Samtidigt
när vi övar, bygger vår söta, snygga och sexi...öh,
händiga scenografen Jonas med kulisserna. Han är egentligen inredningsarkitekt
och det märks i hans sätt att tänka. Jag ska ta med lite
tyger åt honom så han kan göra lite kitch åt folket.
Naturligtvis tycker han att det är roligare att jobba med teateruppsättningar
istället för att sitta på ett kontor. Hur roligt han tycker
det är att höra oss skrika och sjunga hela helgerna det vet jag
inte, men efter kl 18 blir det tyst och då får han snickra i
fred med hjälp av sin pappa. Jag har skickat ner min egna fina divan i rosa sammet och en stor kitchig tava med värsta guldramen som kommer att passa som fisken i vattnet! Först bygger han upp allt i olika sektioner i lagerlokaler där vi repade och en vecka innan premiären så flyttas allt in till scenen på konserhuset och återuppbyggs. Det blir en STOR och maffig scen där man kan springa mycket fram och tillbaka. Här på bilden står Jonas vid en liten modell av scenen. Den lilla vita och lätt rosa byggnaden längt till höger på scenen är mitt lilla rum där jag snabbt sminkar upp mig under en sång. Ja, snabbt ska det gå. Det är förresten lite spännande att se hur det ska gå att göra mina snabba ombyten. Jag måste nämligen växla mellan man och kvinna SEX GÅNGER under hela kvällen, då hinner jag inte sitta och småmysa med läppstift och mascara. Men som tur är har jag ju gjort det ett gäng gånger. |
Scenograf
och "snickar"Jonas får vara med på en bild till (det är
han värd)...
Dessutom vill jag visa Eva P som håller i regi och gör det väldigt
bra. Hon vet hur hon vill ha det, och är inte rädd för att tala
om det för oss. Hon är toppen! Under hela tiden vi repar sitter hon
vid bandspelaren och mixar musiken samt för anteckningar på sitt
block (undra hur många block hon slitit ut under våra repetitioner).
Efter vi repat en halvdag går hon igenom allt under en stor sittning då
hon går in i detaljer. Allt för vi ska bli bättre och det ska
kännas naturligt för alla.
Till höger står Lawrence J som är ansvarig för kostym,
jag har hjälpt honom med lite egna kläder. Jag har ju ett och annat
på lager, så jag blir riktigt vacker och även försöker
jag hjälpa till så vi får ihop det till alla andra. Jag har
faktist sytt ett par grejer helt nytt bara för detta så jag blir
riktigt nöjd! (kräsen liten diva!) Så nog kommer smålänningarna
att få glitter och glamor så det räcker!! ända in i 2001.