STILSÄKER. Jan-Åke Wilhelmssons borderterrier Pajas klär i rosa linne. Foto: JERKER IVARSSON

Vadå catwalk? Bildspel: Sju sköna stilar för vovven. Klicka här!

Pajas - Tålig som få
(av Aftonblandets Emma Härdmark Publicerad: 2005-07-13 )

Hans älskade borderterrier Pajas verkar inte heller ha något emot kläder. När husse drar på honom det ena klädesplagget efter det andra är han tålig som få.
- Det är alltid kul med roliga grejer till hunden, säger han.
- I min ålder han man ju allt själv, så som present är det perfekt med hundkläder.

Chihuahuatider
Anna Höglund driver butiken Dog Exclusives. Tidigare har hon bara sålt via internet, men i dessa chihuahuatider går affärerna strålande. Och hundkläder är inte bara ett storstadsfenomen.
– Många av mina kunder kommer från norra Sverige, säger hon.

Pajasinformation:
Pajas heter Rabalder Ur Vägen och är född 2003-01-25.
Färgen heter Grizzle and Tan.
Pappa är Axbor Horatio och mamma är Such Rabalder Himmel och Pannkaka. Uppfödare är Anna-Karin Berg.
Farfar till Pajas är Axbor Born to be Quick, Farmor Axbor Hoppetossa
Beatrice. Morfar Rabalder Raka Spåret och Mormor Rabalder Hålligång!


Pajas och min snygge vän Daniel, som kallar Pajas för Turbo!

Emma Härdmark Publicerad: 2005-07-13

Tarzan
Min första hund Tarzan blev min käraste vän och det bästa som hänt mej!!
Han var en Border Terrier och är född 1992 03 21 och är döpt till "Rabalder-Tusen och en natt".
Men han var så vild när han föddes så man sa -Titta nu kommer en riktig Tarzan! och då blev han kallad så.

Jag fick honom när han var 5 månader gammal.

Anna-Karin Berg i Kristineberg är uppfödare till en massa fina bordrar och är känd i hundkretsar för fina "Rabaldrar".
Jag minns att Petra Nilsen sa när jag skaffat Tarzan att det var det bästa jag kunnat gjort! Och jag håller fortfarande med henne.

Han var med i utställningar när han var liten och vann en och har två andrapris.
Nu blev han som husse lite för tjock och bara en mysig sällskapshund. Men han var den finaste border som gick på gatorna på Östermalm tycker jag och hans farmor Kerstin i Furuvik!!


Text Av Helena Olsson
Sådan herre sådan hund - så lyder ju det berömda talesättet.
Men när det gäller Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson och hans lille skyddsling, 8-årige borderterriern Tarzan, är det annorlunda. Husse och hund är varandras motsatser!

- Tarzan är ingen teaterapa alls, säger Lars-Åke. Till skillnad från mig skyr han både rampljuset och kamerablixtarna! Bäst trivs han när han får ligga under min stol sniffande på en av mina tröjor, i anonym trygghet bakom kulisserna...

De må ha olika intressen i livet, husse och hund.
I gengäld är de ett radarpar som följs åt i ur och skur och kompletterar varandra perfekt. - Tarzan är med mig överallt, säger Lars-Åke. Han är med hela dagarna i ateljen, där jag syr och designar kläder. Och när jag uppträder vet han precis vad som gäller. När jag nyligen var i Växjö och Kalmar och spelade i "La Cage Aux Folles", följde han efter mig överallt, och levde loppan som vanligt - så länge inget speciellt var i görningen. Men så fort föreställningen närmade sig, och jag började sminka mig och klä upp mig, tittade han på mig och kröp sedan in i ett tryggt hörn där han kunde känna doften av min tröja. Sedan låg han där ända tills föreställningen var slut!

I åtta år har de varit oskiljaktiga, Tarzan och Lars-Åke.
Och att skaffa hund var för Lars-Åke en riktig aha-uplevelse.
Aldrig hade han kunnat föreställa sig att en liten hund så drastiskt skulle kunna vända upp och ner på tillvaron.
- Tarzan är det bästa som hänt mig i livet! säger han, märkbart rörd. När jag fick honom, blev jag en hel människa! Det var som att äntligen träffa den stora kärleken, att ha funnit någon som aldrig sviker eller ljuger för en. Det var fantastiskt! Precis som sig bör när man träffar den stora kärleken, var det i mångt och mycket ödet som sammanförde husse och hund. - Jag åkte på besök till en kennel i Kristineberg. Tjejen som äger kenneln hade en "startklar" kull av ljuvliga valpar. Tyvärr fick jag veta att de alla var tingade. Lars-Åke åkte besviken hem med beskedet att han fick ge sig till tåls och vänta på nästa kull valpar. Men redan efter tre veckor ringde ägarinnan igen. Hon hade ovänat fått ta tillbaka ett gäng andra hundar och skulle bli tvungen att, ytterst motvilligt, göra sig av med en liten valp hon egentligen haft för avsikt att behålla själv.
- Hon grät i telefonen, och undrade om jag kunde tänka mig att ta mig an den lille krabaten, berättar Lars-Åke. Och jag var inte sen att åka på ett nytt besök på kenneln. Det sa "klick" direkt mellan Lars-Åke och den 5 månader gamla borderterrriervalpen. Och en tid efteråt var det dags att ta hem honom. - Jag hämtade honom på Vasavarvet, efter att han just deltagit i en hundutställning - och vunnit pris! ler Lars-Åke. Jag fick ett snöre att binda om hans hals, och sedan vandrade vi tillsammans hem från Djurgården. Det måste ha sett väldigt lantligt ut, där vi vandrade från träd till träd, jag med ett leende på läpparna och Tarzan i ett snöre...
Från början hette Tarzan "Tusen och en natt". Alla i syskonskaran hette något på T. Men Lars-Åke tyckte Tarzan var ett mer passande namn på den lille vilde, äventyrlige valpen. Dessutom var det namnet betydligt kortare och enklare att ropa... - När sedan Charlotte Nilsson vann Schlagerfestivalen med just "Tusen och en natt", fick jag bevis på det jag egentligen alltid vetat - nämligen att han är en vinnare, min lille hund! ler Lars-Åke.

Och att hund-livet är fyllt av humor förstod han snart. - När Tarzan var valp hade han en ceremoni som fick oss att tjuta av skratt, minns Lars-Åke. Han var nämligen fullkomligt galen i blomkrukor i plast! När han såg en sådan, attackerade han den med liv och lust för att "döda" den. Allt som oftast hände det att han i sin iver fastnade med huvudet i krukan. Sedan kom han inte loss, utan sprang runt som en liten propeller med krukan på huvudet. Och eftersom han inte såg någonting krockade han med allt i sin väg! En sak är säker - att vara Lars-Åkes och Babsans lille assistent är inte Tarzans enda talang. Han vet precis vad han vill bli när han "blir stor" (vilket han i och för sig lär få vänta länge på). - Han är fullkomligt besatt av tennisbollar! skrattar Lars-Åke. Redan som valp kunde han sitta och pipa i timmar utanför en garderob eller annat där han vädrade boll. Och hans profetia stämde alltid! Han skulle utan tvekan bli en perfekt bollkalle på tennismatcherna! Och visst, att få hämta bollar åt de stora tennisstjärnorna vore säkerligen glamoröst.
Men glamour, det får Tarzan redan en rejäl dos av i husse Lars-Åkes sällskap. Förutom att han känner till scenlivet utan och innan, är han även en mycket berest liten hund. Ända sedan han var ett blott 8 månader gammalt litet knyte, har han följt med husse på hans resor i vårt avlånga land. - Tarzan är en riktig liten globetrotter! säger Lars-Åke. Han och jag måste vara SAS mest trogna stammisar. Och alla som jobbar på flygbolaget känner Tarzan! Han har en egen liten farkost i form av en svart plastväska, där han sitter under resans gång. Och att han är rutinerad och gammal i gemet märks tydligt, för han somnar alltid redan innan planet lyft!

Tarzan är inte den första hunden i Lars-Åkes liv.
Redan som barn hade han en vän i den store schäfern Nadir, som tjänstgjorde som vakthund på pappas verkstad.

Det var en stor och otroligt stark hund. - Uppe i Gävle, där jag kommer ifrån, är det ofta mycket snö, säger Lars-Åke.
Jag och min syster brukade sätta på Nadir en sele. Sedan drog han oss, och vi åkte efter honom på skidor backe upp och backe ner. Han älskade att springa! Flera gånger satt jag och syrran tillsammans med vår packning i en pulka, medan mamma och pappa kom efter på skidor. Och - tro det eller ej - Nadir drog oss allihop!

I början av 80-talet, innan Tarzan kom in i Lars-Åkes liv, hade han under en tid ett betydligt åligare (?) husdjur, nämligen en gigantisk kungboa som var 2,5 meter lång! - Den hette Killen och huserade faktiskt lös i min lägenhet! Men jag insåg efter ett tag att det där med ormar inte riktigt var min grej. Det är ju inte direkt ett djur man kelar med. En kompis adopterade honom, och sedan hamnade han på Skanskens akvarium. En av Lars-Åkes och Tarzans favoritsysselsättningar är att strosa länge, länge i parken. Och för parkens permanenta invånare är det strävsamma paret så att säga "en del av möblemanget". Tarzan är en riktig stadshund, som totalt tycks ha glömt bort att han egentligen är ämnad att jaga. - Han är världens snällaste, både mot människor djur, säger Lars-Åke.

En gång träffade vi på ett andpar, som låg och vilade middag vid poolen utanför Bern's. Tarzan gick fram till dem och nosade. Naturligast för en and i det läget vore att lägga benen på ryggen och fly. Men icke! De tittade upp, sa hej, och låg sedan lugnt kvar och fortsatte sin tupplur. Det var tydligt att de kände igen sin gamle vän! Att ha ett älskat husdjur är inte bara frid och fröjd. Att det även ibland innebär oro och sömnlösa nätter, det har Lars-Åke fått erfara.

Några gånger har lille Tarzan varit riktigt illa ute. Trots sin ringa storlek är han nämligen inte rädd för att ge sig in i slagsmål - ofta med herrar av betydligt tyngre kaliber än han själv. - Han tycker mycket om tjejer, ler Lars-Åke. Om han spanat in en tjej och det finns fler om budet, är han inte sen att kasta sig in i en blodig strid för att få ha henne för sig själv. En gång rök han ihop med en schäfer som bet honom så illa i ryggen, att vi fick åka till akuten och sy ihop honom. Att se sin lille hund nedsövd och hjälplös värker i hjärtat. Man påminns om att man en dag ska komma att förlora honom... Kärt barn har många namn. Och Tarzan är inget undantag. - Han kan vara en riktig sjusovare, skrattar Lars-Åke. När han är på sitt slöaste, trögaste humör, och jag väcker honom för tredje gången för att säga "Kom igen nu, upp och hoppa!", då heter han Trasan! Trasa eller inte - att Lars-Åke älskar sitt lilla charmtroll är inte att ta miste på! När han den 21 mars fyllde 9 år, blev det stor fest med leverpastejtårta och "Ja må han leva" - något man bara ger till någon man tycker riktigt mycket om...

Killen
Premiär på "Animalen" en musikal på Oskars hade jag klätt mej endast i en boa!
Ja inte en liten enkel fjutt i lamé som Alice Timander hade samma kväll utan en riktig kungsboa på 2,30 cm.

Jag lämnade in den i garderoben under paus för mina stolsgrannar var så nervösa inne i salongen. Men den sprängde väskan jag la den i så personalen hämtade mej och bad mej ta hand om krypet!

Killen hette han i alla fall och jag hade honom lös annars i lägenheten på Sveavägen 141 b där jag bodde då.

Sen är det ju alltid kul att spara bilderna från glansens dagar...om du förstår vad jag menar. Se bara på min fasta rumpa!