Efter att fått varit utan Chinateatern en säsong då "Hair" inte hade någon speciell kläddesigner blev jag tillfrågad igen att göra kostymerna till en av mina favorit kult filmer "A Little shop of Horrors". Det är en makaber musikal där en köttätande blomma i finalen knaprat i sig hela ensemblen. Detta skulle bli en fullständig vansinnig föreställning, garanterat inte likna någonting annat som satts upp i stockholm
Det var idel nya människor som jobbade med denna produktion. Efter "Hair" som inte gått efter den skissade budgen hade många fått på båten. Eva Eriksson (nu Stampare) var intagen som producent, Thomas Rydberger som jag sedan skulle få jobba med mycket var helt ny för mej då och var en trevlig kille som hade humor och kändes direkt ganska enkel om du förstår mej rätt. Det var liksom så att han litade på min kunskap och jag på hans.

En ny koreograf hade anlitats också, Babis Harall som tidigare på 80 talet stått för det dekadenta på Hasselbacken och kallades på den tiden för "Dom Avskyvärda" och skulle nu sätta stegen till denna spektakulära föreställningen.

Jag var intagen som kostymdesigner och hade ett roligt jobb då det genom hela pjäsen är tre brudar som för handlingen framåt.

En massa roliga klädbyten för dessa tre damer plus att Hasse Wallman ville ha in en massa dans som publiken gillar så det sattes in 8 dansare som inte stod i manus. Jag pratade med producenten Eva om att -Jag har räknat på det hela och det kommer att bli 105 kostymer! -Kul, tyckte Eva, Hoppas pengarna räcker, skrev hon på en liten lapp till mej! Jag satt igång arbetet uppe på Folkans ateljér där jag vid det laget hade haft min fasta plats i 5 år. Folkan ägdes på den tiden av Hasse Wallman och jag jobbade ju oxå med uppsättningarna dit på Folkan. Under tidens gång började Johan Rheborg som skulle spela alla biroller köra fast och ville, som det proffs han är, koncentrera sig på vissa roller. Han skulle göra 7 biroller med en massa byten men tyckte det blev lite för mycket.

Thomas R och översättare Calle Norlén sade första gången mest som ett skämt när jag hade en provning på scenen att, -"Du Larsa kan väl göra "Bernstein och fru Luce och artist agenten!" - Ja, jag kan ju redan det sa jag på skämt. Men det slutade med att Johan R kunde koncentrera sig på radioprataren Billy Ball, Prästen, Denton hos tandläkaren och Martin.

Jag började få panik att både göra alla kläder och sedan spela teater. Regisören Thomas R lät mig liksom hållas och jag bad om att få hjälp med "Gubbarna" medans "Fru Luce" gick liksom av bara farten.
Inte blev det bättre av att varje gång Johan Rheborg skulle vara ledig och spela in TV:s "Percy Nilegård" så fick jag vara hans ersättare och spela alla 7 birollerna!

Roligast var nog att överta rollen som den galne Denton som blir våldtagen av Claes Malmberg i tandläkarstolen. Inte varje dag man blir tagen av en sådan karl och även får betalt för det!!
Då var det inte roligt att en gång detta skulle ske blev jag utlurad för en insplening av "Blåsningen" i Tv 3 och inte ont anande blev jag inlåst i en husbil med en massa skrikiga, gnälliga ungar i flera timmar och släpptes bara två timmar innan mastodont föreställning på Chinateatern. Till saken hör att jag den dagen var sjuk och hade hög feber och gick på alvedon och annat skit så jag var knappats road när Lennart Swwahn kom med sitt klistrade leende och väste -"Välkommen till Blåsningen"!! Att jag slet av mej Babsan peruken och drämde den i ansiktet på honom det var visst något de klippte bort. Jag kom sent till teatern men fixade alla mina sju gubbar i alla fall. Sedan hjälpe en av dansarna mej att lösa av mej och mina bindgalna biroller. Hans Johansson var min stand in.

Då jobbade jag också på Expressen som nöjesreporter för söndags bilagan Exxet och kom nästan varje kväll som Babsan till Chinateatern och Claes Malmberg var så imponerad av detta, han sa "-Larsa är den enda jag känner som kommer till teatern, sminkar ner sig för att gå in på scenen, gör sitt jobb och sedan sminkar upp sig vacker igen för att gå vidare ut för att jobba!!" Och visst var det en slitig tid för mej, jag hade en otroligt bokad kalender det året.
Tur att huvudrollen Björn Kjellman bara hade ett byte i hela pjäsen. Och byxorna han hade rakt igenom var hans egna gamla och slitna grönrandiga saker som jag bara lappade ihop på knäna. Snacka om att jag älskar sådana skådisar som litar mer på sitt manus än det dom har på sig! Men nu kanske det låter lite konstigt att jag säger så, med tanke på att jag jobbar med kläder mest. Men det lär ju finnas gränser på allt!!