Vi måste ju ha en riktig kvinna med oxå så det blev jazzsjungande Nettan Herrman som inte går av för hackor! Stor kraftig kvinna som kan ta sin publik både fysiskt och på rätt sätt. Sedan var det förutom Bosse och Krister i bandet var Petter, Per och Erik med. Ett härligt gäng som skulle strängt taget ligga på varandra i flera veckor. Visst fanns det stunder då vi alla var lite trötta på varandra och man fick bita ihop när man skall sova under samma tälttak i flera veckor. Men det gick för det mesta och det var med splittrade känslor vi kom ner till Split och tog oss med bil upp till Tuzla och runt lite i området.

Vi uppträdde några kvällar för dom svenska FN-soldaterna och det var väldigt uppskattat. Jag var ju lite rädd för bög-nojan men glömde det direkt vid ankomsten. Killarna (och tjejerna med) för den delen var helt otroliga där nere. Det fanns en del rötägg som i våran final stod och gjorde nazist hälsning när vi spelade Svenska nationalsången. Men dessa killa togs om- hand direkt och det blev lugnt. Vissa kvällar var det så fuktigt och kallt att min stackars peruk var så tovig att det såg ut som en pälsmössa jag hade på huvudet.
Vi var på 8-kompaniet, 9 - och 10-kompaniet och hade några extra spelningar i olika små skyddsrum och ölstugor. Ibland fick jag och Nettan sminka och byta om på pressänningar för det var så lerigt och blött att det inte gick att stå på backen.

Vi åkte dagtid runt lite och fick se allt elände människan kan ställa till det. Hemska bilder sitter fortfarande kvar i huvudet på sönder skjutna hus och byggnader. Små barn bakom galler i föräldrarlösa barnhem, mm. Vissa dofter som jag inte kan glömma av gevärsrök, betong och unket rivningshus. En kväll blev vårat camp beskjutet utifrån med tre skott som slog ner i väggen utanför våran Tv- hall där det var skräck film på videon.
Vissa nätter försökte jag krypan ner till Pelle i bandet bara för att få lite värme i tältet då vissa nätter var nere under 0 gradigt.
Det var bara basisten Petter som sov så tungt som inte märkte något. Han hade sina tillhörigheter på kudden oxå som han vaktade med sitt långa lockiga hår. Krister däremot var livrädd hela resan för att jag skulle våldta honom!
Manuset jag körde för killarna var ett väldigt fräckt och på låg nivå. Inte den Babsan som gick det året på TV 3. Det var Calle Noren som skrivit mycket.
Vill du läsa mer om Bosnien manuset, eller höra hur det lät "down there!"

För övrigt så spelade vi oxå in ett par av framträdanden med vanlig VHS-kamera och om du har någolunda bra uppkoppling, kan du snart titta på bland annat de här quicktimefilmerna;